Postermotiv i shopen- Fyra formgivare från Gustavsberg

Berndt Friberg (1899– 1981) var en driftig ung man som redan i tonåren tog upp arbete som hantlangare vid Höganäsbolaget. Där assisterade han keramikern Carl Milles med olika uppgifter. Så småningom blev han själv anställd som keramiker vid bolaget. 

1920- och 30-talen var en händelserik period för Friberg. Under dessa år arbetade han vid flera svenska fabriker och samlade på sig olika kunskaper inom keramikens hantverk. År 1934 fick Gustavsbergs Porslinsfabrik upp ögonen för honom, och han erbjöds anställning av Wilhelm Kåge. Vid det laget hade Friberg utvecklats till en skicklig keramiker. Han var speciellt känt för sin förmåga att dreja mycket små föremål – något som många keramiker finner utmanande. På det svartvita motivet ser vi Fribergs leriga händer dreja en av hans ikoniska miniatyrvaser. En process som kräver hög precision och tålamod.  
Utöver sina delikata föremål så var Friberg känd för sin tekniska skicklighet med glasyrer, särskilt den så kallade harpälsglasyren. Den här teknik ger glasyren en yta med tunna, oregelbundna streck som påminner om pälsen på en hare – därav namnet. Harpälsglasyr skapar även en vacker lyster som förstärker föremålets uttryck. 

Fribergs formspråk är enkelt att identifiera. Vid porslinfabriken skapade han flera abstrakta föremål där han lekte med olika sfäriska former som gärna bryts av med raka snitt med mindre öppningar. Friberg arbetade vid Gustavsbergs Porslinfabrik resterande del av sitt liv och hans föremål eftertraktas är än idag bland porslinssamlare. 

Stig Lindberg  

Stig Lindberg (1916– 1982) föddes i Umeå, till en syskonskara om fem barn. Hans far Helof arbetade som yrkesmilitär, och modern Lydia som lärarinna.  
Efter att ha tagit studenten i Umeå sökte Lindberg sig till Tekniska skolan i Stockholm – idag är känt som Konstfack. Där studerade han teckningslära. 
Efter två år tid vid utbildningen valde Lindberg att kontakta Gustavsbergs Porslinsfabrik. Han ville lära sig mer om keramik och beslutade sig för att söka en sommartjänst vid fabriken som vid den här tiden gick igenom en tuff period med dalande försäljningssiffror. Lindberg valde dock att imponerade på direktören med de kaxiga orden "Om ni anställer mig, ska jag se till att det blir jobb för fabriken".  Han kommer att bli provanställd som assistent och under sina två sommarmånader lyckades Linberg att lämna ett starkt intryck på fabrikens konstnärlige ledare, Wilhelm Kåge. Efter att det två månaderna passerat blev han erbjuden en plats som elev under Kåge. 

Det blev snabbt tydligt att Lindberg hade en exceptionellt kreativ bredd, med ett färgglatt formspråk där surrealistiska inslag kunde förekomma. Han skapade allt från illustrationer, textilier, konstgods, serviser och reliefer under sina år vid fabriken och kommer han att formge en mängd folkkära produkter. Exempelvis serviserna Prunus med sina prunkande plommon, den multifunktionella Spisa Ribb med sina distinkta ränder, och inte minst Berså med sina gröna, ikoniska blad. Berså blev en av Lindbergs mest populära serviser, och tillverkas än idag.  
På den svartvita affischen kan vi se en funderande Stig Linberg med pipan vilandes mot pannan, prydd i fluga och arbetsrock. Framför honom ser vi en stor drejad urna med ett surrealistiskt ristat motiv föreställande en figur med randiga horn i typisk stil för Lindberg. Så småningom tog Lindberg över rollen som konstnärlig ledare efter Wilhelm Kåge. Under 1950-talet knöt han flera unga, lovande keramiker till G-studion. En av dem lovande keramikerna var den folkkära Lisa Larson.